Vi behöver ändra det sociala regelsystemet

Jag har just sett dokumentärfilmen ”När jag blir stor” på TV2. Det handlar om ungdomars uppväxt i Jordbro, flertalet med utländsk bakgrund. De pluggade och hade ambitioner, gick ut med bra betyg från gymnasieskolan. Trots en stark känsla för Sverige var påfallande många beredda söka sig till större marknader med större möjligheter som England och USA.
Merparten av de som studerar på våra universitet har föräldrar med akademisk bakgrund. Det har inte förändrats så värst mycket på den punkten genom åren. Anledningen är självfallet att elever med akademiskt utbildade föräldrar kan få ett stöd både vad gäller lärandet men också vad gäller det sociala regelsystem som råder på universiteten. Precis som att skådespelarbarn ofta följer sina föräldrar i spåren, efter som man får hjälp med det sociala regelsystemet som finns inom teater, film och TV.

Så länge vi inte kan bryta de sociala regelsystemet och öppna upp universiteten för alla så går vi miste om en stor och viktig kunskap. Sverige är ett litet land med nio miljoner invånare. Vi har byggt vår välfärd genom att vara kreativa och skapa produkter och tjänster som varit attraktiva över hela världen. Vi skulle aldrig klara vår välfärd genom att bara handla med varandra inom landet. I Jordbro och runt om i landet finns unga människor som lever i två kulturer. Dels den svenska, dels den som familjen har tagit med sig från sitt ursprungsland. De är behärskar ofta också flera språk. Dessa ungdomar kan med rätt utbildning bli en guldgruva för Sverige. De kan sälja produkter, teknik, turism och andra kunskaper till länder där de rör sig med naturlighet efter som de
har med sig kulturen hemifrån. Till detta kommer att de har en vilja till större rörlighet, att flytta till andra länder än vad många ursprungssvenskar har.

Men en förutsättning för att Sverige skall kunna dra nytta av vår kulturella mångfald är att den akademiska världen måste släppa sitt sociala regelsystem. Urvalet av barn till läkare, advokater, direktörer och andra ”Djursholmare” i våra universitet räcker inte för att skapa den nya framgångsrika generationen av entreprenörer, uppfinnare, forskare och andra som skall föra Sverige framåt. Det behövs en politik som ger alla ungdomar samma chans oavsett sin sociala eller kulturella bakgrund. Vi har inte råd att ha en akademisk värld som till 60-70 % rekryteras från en mycket begränsad del av befolkningen.

Hans Dahlström (S)

facebook Twitter Email