Vem bär ansvaret för extremismen?

Så inleds en ledare i moderata Barometern. Men läser man ledaren så inser man att partiorganet aldrig kommer att inse orsak och verkan. Om tre personer befinner sig i en butik som blir rånad, så innebär det inte att alla tre med automatik är skyldiga. Vårt rättssystem bygger på att samhället måste bevisa varje enskild individs skyldighet. Den som är skyldig bär sitt eget ansvar och får ta sitt straff. Men ett samhälle bär ansvaret för att dess medborgare har möjlighet att ta del av de gemensamma resurserna. Runt om i världen uppstår konflikter på grund av stora klyftor mellan de som har och de som inte har. Ofta finns de klyftorna mellan olika folkgrupper, där de med sämst möjligheter är enklast för extremismen att påverka. Har du inte mat för dagen och inte ser någon ljusning för morgondagen, så är det inte konstigt att du vänder dig till högre makter. Detta utnyttjar människor med maktbegär för sin egen vinnings skull och då gärna med religiösa förtecken. Man skapar regler för hur anhängarna skall vara klädda och oftast då kvinnorna. Man skapar religiösa ritualer som
reglerar människors tillvaro. Om ungdomar inte ser en möjlighet till egen försörjning och ett bättre liv, så blir de mer mottagliga för kriminella gäng av olika schatteringar. Den huvudsakliga rekryteringen till motorcykelgängen
sker från grupper med låg status i samhället och knappast från ungdomar boende i välmående områden.
Oavsett om det handlar om religion eller kriminalitet så bygger det på att människor upplever att de inte får ta del av samhällets resurser. I en kultur kan det handla om att inte få mat för dagen, i en annan att inte få ett jobb för att klara sin egen försörjning. Ökande klyftor mellan olika samhällsgrupper, ökande barnfattigdom, ungdomar utan utbildning, sjuka och arbetslösa som blir allt fattigare, är en fara för demokratin. Risken är att vi får en ökad brottslighet, som kan mötas på två sätt. Antingen anställer man fler poliser, skaffar fler personliga alarm, fler övervakningskameror, ordnar mer slutna kvarter för de rika, undviker att gå ut på kvällarna och så vidare. Eller minskar man klyftorna så att fler får ta del av samhällets resurser. Därmed minskar man grogrunden för rekrytering till extrema religiösa rörelser och kriminella grupper.
Sedan måste vi se saker för vad det är. Oavsett om man spränger sig själv i luften i religionens namn eller slänger sig framför tåget, så är det resultatet av ett destruktivt beteende. Ibland föranlett av påverkan från omgivningen, men det kräver trots allt en egen labil personlighet. Detta kan vi motverka, men aldrig helt förhindra.
Hans Dahlström (S)

facebook Twitter Email