BARN OCH UNGA VUXNA (psykisk ohälsa och samverkan)

Våra barn och ungdomar är det värdefullaste vi har. För de allra flesta är Sverige ett bra land att växa upp i, med väl utbyggd förskola, bra skolor, trygga bostadsområden, en rik fritid och en ren natur. Alla barn har rätt att känna sig delaktiga, trygga och få en god start i livet. Att ge alla unga människor en chans att utveckla sina förmågor är en stark drivkraft för oss. Vi menar att det är ett samhälleligt ansvar att åstadkomma goda uppväxtvillkor för barn och ungdom, därför krävs både riktade insatser för dem med störst behov och en god generell välfärd.
Alla människor är beroende av trygghet och delaktighet för att må bra. Särskilt gäller detta barn och unga vuxna. Andelen barn och ungdomar som uppger sig lida av psykiska och psykosomatiska besvär har ökat. Många barn som signalerar psykisk ohälsa har också problem av social karaktär. Det behövs vuxna människor för att stödja och ge omsorg. Detta stöd kan ges dels direkt till barn och ungdomar men också indirekt till föräldrar och andra vuxna.

Personal i förskola och skola kan ofta tidigt identifiera barn som senare drabbas av en omfattande problematik. Men det är svårt för barn och familjer att få ett tidigt stöd. Även om det är svårt att förutse om ett barn kommer att få en positiv eller negativ livsutveckling så gäller generellt att ju fler samtidiga riskfaktorer som finns, desto större risk för en negativ utveckling. Omvänt gäller att om det finns många skyddande faktorer så ökar möjligheterna till en positiv utveckling. Barn med psykisk sjukdom eller psykiskt funktionshinder som har föräldrar som själva lider av psykiska eller sociala problem är självklart utsatta. De insatser som samhället ger ska minska riskfaktorerna och öka de skyddande omständigheterna. Problemet är att barn och unga med en sammansatt problematik ofta kräver flera helt skilda insatser som helst ska ges i ett sammanhang för att förbättra situationen. I den sociala omsorgen och i vården upplever personalen ofta att de är otillräckliga och ensamma i den praktiska situationen när det handlar om att hjälpa barn med omfattande problem. Verksamheter som skapat gemensamma arbetssätt där praktiska sociala insatser kombineras med psykiatrisk behandling och stöd som ges till både barn och de vuxna i familjen har störst möjlighet att hantera problem från olika livsområden. För att de tillgängliga resurserna ska räcka till för att möta barns och ungdomars skiftande behov av insatser för psykisk ohälsa måste all vård utgå från den lämpligaste verksamheten. Dessutom måste de olika verksamheternas uppdrag överlappa varandra så att inga barn eller ungdomar riskerar att bli utan nödvändiga insatser när det råder oklarheter vem som har ansvaret. För att ta en liknelse: Om det börjar brinna så vet man vem man ska ringa, men om ett barn mår dåligt eller har stora problem vet man ofta inte vem man ska ringa för att få snabb hjälp. Därför behövs det en Barnens räddningstjänst för barn och ungdomar i kris och deras föräldrar.


Många av de barn och ungdomar som signalerar psykisk ohälsa har också problem av social karaktär. Det kan handla om barn vars föräldrar sviktar i omsorgen om dem på grund av egen psykisk sjukdom eller missbruk, eller om barn som visar upp egna riskbeteenden i form av allvarliga uppförande- och koncentrationsstörningar, aggressivitet, utagerande beteende, brister i den sociala utvecklingen, skolk, missbruk eller kriminalitet. Det här är beteenden som kan ge individen stora problem i skolan. När denna typ av bekymmer uppstår ska skolan kalla till en elevvårdskonferens dit barnet och deras föräldrar bjuds in. På en elevvårdskonferens finns många från professionen (lärare, rektor, skolsköterska, skolläkare och ofta socialsekreterare). Många föräldrar och barn har vittnat om att det kan upplevas som en extremt utsatt och pressad situation. Man känner sig utlämnad, misslyckad, skyldig och ensam, och man hade så gärna velat ha någon med sig som stod på ens sida. Det behövs någon som vet hur man hjälper och stöder föräldrarna med att tackla situationen, vilka krav på stöd som man har rätt att ställa på skola och vård – helt enkelt ett ombud som står på ens egen sida och inte företräder en myndighet och motpart. Om barnet till exempel har en ADHD-diagnos så kan ombudet vara en representant från patientföreningen Attention. Självklart ska alla ombud utbildas för denna uppgift.

Barn som upplever våld i familjen löper en stor risk att själva utsättas för fysisk misshandel och/eller sexuella övergrepp. Att se sin förälder bli slagen kan vidare ses som en form av psykisk misshandel. Sådana händelser kan ge allvarliga konsekvenser för barn. I Sverige har vi genom en skärpning av socialtjänstlagen slagit fast att socialnämnden ska betrakta barn som bevittnat våld eller andra övergrepp mot närstående vuxna som offer för brott. Det är inte ovanligt att barn i familjer där det förekommer våld blir utsatta för flera typer av övergrepp eller omsorgssvikt. Förekomsten av psykisk ohälsa är hög bland kvinnor som utsatts för våld. Detta påverkar deras förmåga att vara fysiskt och psykiskt tillgängliga i den grad som deras barn behöver. Samtidigt görs mamman huvudansvarig för barnens välbefinnande och säkerhet – pappan och hans ansvar lyser ofta med sin frånvaro både i utredningar och interventioner av olika slag. Oförmågan att skydda barnet läggs därmed på mamman, trots att forskning visar att mödrar ofta gör väsentliga försök att skydda
sina barn. Vi anser att individ- och familjeförvaltningen endast använder personal med socionomutbildning gärna med särskild kompetens, inom området ”våld i nära relationer”, vid utredningar med barn som blivit utsatta för våldtäkter, sexuella- fysiska- eller psykiska trakasserier samt att det genomförs utbildningsinsatser inom detta område för samtlig personal inom barn- och familjeenheten

Vi verkar för:
– Att Nybro kommun instiftar en åtgärdsplan för ungdomar som
drabbas av psykiska problem
– Att man prövar en modell där föräldrar har rätt till ombud när de kallas till skolan på samtal eller elevvårdskonferens om sitt
barns problem eller uppförande
– Att det genomförs utbildningsinsatser för personal inom barn-
och familjeenheten inom området ”våld i nära relationer”
facebook Twitter Email