Valborgsmässoafton i Flygfors


Starten skedde nere vid infarten till Flygsfors. Märkligt nog samsades den fackliga fanan med den blågula. Kanske inte så vanligt på en Valborgsmässoafton. Men det finns en tradition även när det gäller fanorna, så har man alltid gjort och så vill man ha det i fortsättningen. Än märkliga var kanske att vänsterpartisten Bosse bar den svenska fanan och inte den röda. I en by är sammanhållningen viktig och att man gör saker tillsammans. Som vid dammen där en av eldsjälarna, Eva Baranyai stolt visar upp allt som åstadkommits. Man hörs inte så mycket i Flygfors utan här är själv, det vill säga kollektivet, bästa dräng. Så behåller man de goda resterna av det gamla brukssamhället.

Musikkåren består av en till en början brokig samling utan någon som helst enhetlig klädsel. Men klarinettisten i sin mörka strikta kostym har spelat varje Valborg i sextio år. Nej, han missade ett år då han var sjuk och till sin sorg fick titta på tåget från sovrumsfönstret. Saxofonisten i sin mörka väst och rutiga skjorta är den hyllade glasblåsaren från Målerås Mats Jonasson. Cymbalerna hanteras skickligt av Björn Johansson till vardags Vd på Målerås Mekaniska. Men vem bryr sig i musikens land?

Så tågade man i väg mot fotbollsplanen, vid vars bortände brandvakten tände vårens brasa just när musikkåren blev synlig vid svängen ner mot ”Flöget”. Två flickor underhöll med sång medan mamma spelade keyboard. Inte helt okomplicerat då flickorna vid ett tillfälle tyckte mamma la sig i lite för mycket. Mänskligt och gulligt. Men huvudsaken var att det lät bra.

Så var det dags för den inhyrde vårtalaren Mikael Svanström, mer känd som politiker och ordförande i Nybro Arbetarekommun. Han berättade en liten historia om hur olika generationer firar Valborg och avslutade med ett fyrfaldigt leve för våren. Under tiden sålde Eva och hennes kompisar lotter för att delvis finansiera festligheterna. Så avslutades denna Valborg i Flygfors med att musikkåren spelade vårens melodier medan brasan sakta falnade under brandvakten överinseende.

Så vandrade man hem efter att än en gång samlats i en bygemenskap. Några grannar fortsatte säkert runt någon utegrill. Själva tog vi bilen och åkte runt i de trakter där Mikaels hustru Mariana var född just på Valborg. Med var också mamma Asta. Passerat de 80 men fortfarande ett kvicksilver som kunde berätta mycket om gårdarnas historia. ”Den här vägen cyklade vi till Nybro” berättade Asta. ”Hur långt var det?” ”Bara någon mil”,blev svaret. I dag klagar ungdomarna på att det är långt att åka buss!

Hans Dahlström Text & Bild

facebook Twitter Email