Trygghetsboende

När min mormor hade blivit änka flyttade hon i början på 50-talet från en omodern lägenhet på Gamla Kungsgatan i Kalmar till en modernare lägenhet på Molinsgatan, med centralvärme, elspis och varmt vatten. Lägenheten bestod av ett rum och kokvrå och var ämnad för pensionärer. Gemensam toalett och badrum fanns i korridoren. Låter i dag kanske inte så imponerande. Det var ett tvåvåningshus och på varje våning fanns det ett dagrum med telefon. Telefon var inte så vanligt bland pensionärer då och att använda den var gratis. På första våningen bodde också vaktmästaren med fru. Det var det som var tryggheten för dessa människor. Mormor bodde i lägenheten fram till sin död tio år senare. Idén med detta Trygghetsboende skrotades och pensionärerna fick flytta ut mestadels genom så kallad naturlig avgång och huset användes därefter till hem för missbrukare. Vilken funktion det har i dag vet jag inte. I dagarna diskuterar omsorgsförvaltningen i Nybro möjligheten att öppna ett Trygghetsboende. I princip kan man säga att det var just det min mormor bodde i på 50-talet. Ett boende där man skötte sig själv, där det fanns möjlighet att umgås i ett gemensamt dagrum och där det fanns en vaktmästare att tillgå om något hände. Mormor gick bort strax innan hon skulle fylla 85 år. Ett slitsamt liv med många barn hade givetvis tärt på henne och så här i efterhand har jag många gånger funderat över hur hon skulle klarat sig utan stöd från anhöriga, men framför allt tryggheten som fanns i boendet. I dag har vi mestadels haft två alternativ för äldre när krafterna har börjat avta, antingen hemtjänsten eller särskilda boenden. Det har fattats en mellanstation. Någonstans där människor kan bo och klara sig själva i viss utsträckning, men samtidigt ha trygghet och tillgång till mötesplatser. Därför känns det bra när omsorgsnämnden i Nybro återförbrukar idén från 50-talet med Trygghetsboende. Fast i modernare tappning.
Hans Dahlström (S)
Nybro

facebook Twitter Email