Svenska flaggans dag och lite annat


Visst gillar vi att fira Svenska flaggans dag, allra helst när den nu är en helgdag. Dagen började i Badhusparken där korpen hade Bingopromenad, hästskokastning, kubb och annat motionskrävande kul. Så äntrade Nybro Brunnssextett den fina gamla scenen, (kanske dags att offra några burkar färg där), och spelade medryckande musik till en glad publik på bänkar och i gröngräset. Lite senare var det dags för det stora firandet på Qvarnaslät. Drillflickor, stor orkester, en stor fanborg ledde tåget från universitetet i Pukeberg till hembygdsgården. Där blev det allt som hör dagen till med musikkår, drillflickor, manskör, Våghalsarna, folkdanslag och trevlig stämning. Kommunstyrelsens ordförande Bernt Jonsson hade ställt från sig fanan och höll högtidstalet. Han påpekade att den 6 juni 1809 skrev vår riksdag under den regeringsform som fastslog de allmänna fri- och rättigheterna i vårt land. Det är 90 år sedan kvinnorna i vårt land fick fullständiga röst- och representationsrättigheter i Sverige. Kanske skulle vår värld se bättre ut om fler kvinnor styrde. I dag är det bara 19 länder som har en kvinna som högsta ledare. Vi lever i globaliseringens tidevarv. Vi ser det i vårt samhälle som är sammanknutet av alltfler olika kulturer. Men trots detta har vi behov av traditioner, symboler, hemkänsla och stolthet över det vi kallar svenskt. Denna sunda patriotism stärks när vi möts tillsamman och upplever tillit och förtroende för varandra. Som kommunfullmäktiges ordförande uttryckte han en önskan om att vår nationaldag skall vara en generationsövergripande gemenskap präglad av vänlighet och omtanke om varandra. En gemenskap som stimulerar det sociala kapitalet och demokratiska tillit som är så viktig för vår kommun, vårt land och vår världs utveckling framöver. Med detta utbringade Bernt Jonsson ett fyrfaldigt leve för Sverige, vilket följdes av fanfar och nationalsången. Därmed var den stora publiken nöjd med sin nationaldag.

Häxjakten
För övrigt noterar vi att häxjakten fortsätter för två personer, dock av olika anledningar. Min känsla för monarkin är väldigt ljum. Jag tycker att det kungahuset representerar är trams som vi kan klara oss utan. Men den häxjakt som nu pågår tycker jag är ovärdig för seriösa tidningar. Tiotals sidor varje dag om en händelse som i nuläget bara är ett obevisat rykte, ledd av en gangster som hoppas kunna tjäna pengar på några bilder. Har kungen gjort något klandervärt så skall han givetvis granskas för det. Men lite mer än ett rykte måste det finnas innan man kan anklaga. Oavsett om man är kung, minister eller vanlig medborgare! Det andra drevet är mot socialdemokraternas nya ledare Håkan Juholt. Det leds av Mellin på AB och grunden är att man tycker att Juholt är en bondtölp som inte hör hemma i de fina salongerna. Tyvärr sprids det också av det som skall vara statens oberoende media. De som såg Agenda på söndagskvällen kunde notera hur reportern inte lyssnade på vad Håkan sa och ifrågasatte hur bondtölpen Håkan, (hon sa inte så men det sken emellan) skulle kunna attrahera stockholmsväljarna. Tesen bland de dominerande huvudstadsjournalisterna är att en bondtölp med det utseendet inte heller kan få med sig barnfamiljerna. Därmed skulle det vara kört och dags för Tomas Bodström att träda in som en räddande ängel efter nästa val. Han är ju advokat och kan röra sig i det fina stockholmsvimlet. Denna attack på det genuint socialdemokratiska borde få oss kamrater att sluta oss samman och jobba stenhårt för att journalistsnobbarna skall bita sig själva i tummen.
Hans Dahlström skribent och fotograf

facebook Twitter Email