Sista veckan i Mars – och vi hade nyheten först

I förra veckan skrev jag att C,V och KD utgjorde en allt mindre opposition i Nybro. Mycket riktigt kom några dagar senare SPI ut med ett pressmeddelande om att de stödjer samarbetet mellan S och M inom fem specifika områden. Och vad har de för val. På grund av sin marginella numerär har de inte platser i nämnderna av egen kraft utan i nåder fått ersättarplatser av M. Med andra ord kan SPI inte såga av den gren de sitter på.

Den nya oppositionen C, V och KD samarbete märktes tydligt vid kommunstyrelsens fyllnadsval efter Mariann Karlssons avgång. Mariann satt på ett S-mandat i KSAU och efter som samarbetet med V nu är avslutat, återtog S det mandatet och föreslog Anders Lundell. Mariann föreslog självklart sin kandidat Pia Eriksson och vid den slutna omröstningen fick Anders nio röster och Pia fyra. Utan att vara konspiratorisk är det lätt att räkna ut att de fyra rösterna kom från C, V och KD. En historisk händelse i Nybros kommunalliv. Det är inte så länge sedan som centerledarna stod i fullmäktiges talarstol och aldrig kunde nämna vänsterpartiet utan att tillägga ”de forna kommunisterna”.

Om barnfattigdom

Markus fick en fråga från Kaj Raving (V) om vad S tänker vidta för kan göra för konkreta åtgärder för att minska barnfattigdomen. Markus svarade att frågan har största prioritet och det är en fråga som vi redan arbetar med. Jag kan i nuläget bara säga att fortsättning kommer ganska så snart. Vad vi kan göra kommunalt är bara att lindra effekten av Reinfeldtsregeringens politik.

Den moderatledda regeringen har tudelat Sverige allt mer. De rika får mer och de fattiga får mindre. Den medelklass som har hyfsade jobb klarar sig bra, men tryggheten försvinner. Skattesänkningar betalas med försämrad A-kassa, hårdare och sämre sjukersättningar och minskad pension. Det märks inte i plånboken förrän man blir arbetslös, sjuk eller på annat sätt behöver samhällets stöd. Samtidigt måste alltfler arbetslösa försörjas på något sätt. Värst är det för de yngre där vi hamnat i en europeisk bottenklass. Resultaten i skolorna blir sämre och det blir fler som inte klarar kompetenskraven för att läsa vidare på gymnasiet. Allt detta leder till att fler blir fattiga och det drabbar allra mest barnen. Därför gör Rädda Barnen en utredning om hur många barn i Sverige som lever i fattigdom. En ansvarsfull regering borde sätta sig ner och tänka över vad som gått fel. Men vad gör man? Reinfeldt beskyller Rädda Barnen för att vara en vänsterorganisation, ungdomsarbetslösheten beror på världskonjunkturen, skolans problem skyller man på tidigare regeringar, arbetslöshet och sjukdomar beror på lathet och botas bäst med tuffare krav. Samma sak med att köerna till kommunens socialkontor blir allt längre, ställ krav!

Nu skall vi inte använda oss av regeringens förnekelsetaktik utan erkänna att barnfattigdomen finns. En del åtgärder för att stödja de utsatta barnen gör vi och kan vi direkt arbeta vidare med. Annat måste vi kartlägga och utreda, så det kan ta lite tid. Mycket handlar om samarbete med politiken, skola, sociala myndigheter och andra aktörer. Huvudsaken är att vi agerar.

Såg ett TV- program om guvenören från Alaska, Sarah Palin som också kandiderade som republikansk presidentkandidat. Vet inte varför jag hela tiden kom att tänka på centerns Annie Lööf?

Lika som bär?

Sarah Palin in Kuwait 2 (High Rez)

Sarah Palin                                    Annie Lööf

 

Hans Dahlström krönikör

facebook Twitter Email