Rapport från Partikongressen


En partikongress blir ofta någonting man hör talas om under kongressens gång och sedan hamnar den i glömska. Den socialdemokratiska sammandragningen utmynnade i ett Framtidskontrakt där delegaternas uppgift var att tillsammans värka fram en konstruktiv politik.

Arbetet började långt innan kongressen.
Långt innan kongressen fick delegaterna ett 2000 sidor förslag med uppgifter på hur partiledningen såg på olika frågor. Där efter tog delegaterna upp frågorna med arbetarekommunerna och med enskilda medlemmar. Idéer föddes och motioner skrevs. Nybro är i detta sammanhang ett distrikt tillsammans med Emmaboda och Torsås. Distriktet har tre delegater och för att få fram dessa skedde ett val mellan medlemmarna i de tre kommunerna. Valet utföll så att Anders Lundell och Martina Aronsson från Nybro och Maria Ixcot Nilsson från Emmaboda blev våra representanter. Denna grupp pratade sig samman och diskuterade också med resten av Kalmarregionen.

Seminarier och möten
På onsdagen samlades medlemmar från hela Sverige i Göteborg. Alla stridslystna och med sina, ibland mycket lokala, förslag och motioner. Efter sedvanliga preludier i kongressalen började det egentliga arbetet i möten och seminarier. Hästarbetet med att få igenom partiledningens förslag med alla regioners tog sin början. Det togs och gavs väldeliga ska erkännas, men när frågorna började behandlas i kongressalen var man ändå tämligen överens. För att inte svika hemmafronten pläderades ytterligare i talarstolen för motionerna och ibland gav det resultat med smärre justeringar, men mestadels så var det partiledningens reviderade förslag som blev slutprodukten.

Media gnällde
Detta arbetssätt innebar att media inte hade så mycket insyn, utan fick nöja sig med det nästan färdiga resultatet som presenterades vid debatterna i talarstolarna. Innan hade man pekat ut åtminstone tre ödesfrågor för Stefan Löfven, men av detta blev intet. De olika grupperna hittade lösningar och till hajarnas besvikelse blev det inga ”Juholt” eller andra motsättningar. Lite besviket döpte hajarna det till en kompromisskongress. Frågan är vad de hade väntat sig? Det är ju tämligen meningslöst att ha en kongress som inte uttalar klara mål. Och samlas 350 delegater från hela Sverige
med olika lokala förutsättningar och diskussioner så måste man prata sig samman, ge och ta för att få resultat. Det kan man bara göra om man kompromissar.

Kompromiss i stället för förlust
TV:s Mats Knutsson säger att Löfven väljer kompromiss i stället för förlust i några frågor. Men det satt 350 delegater i salen som är partiets högsta beslutande organ. Valde inte de kompromiss i stället för förlust? Eller menar Knutsson att vi skall ha det som i Nordkorea, Stefan Löfven som Kim Yong Un? Vi Socialdemokrater föredrar demokrati där medlemmarna beslutar och där partiledaren företräder medlemmarnas intressen.

Melin som exempel.
På Aftonbladet sitter en politisk kommentator och tillika ställföreträdande ansvarig utgivare. En kvinna med makt i Sveriges största tidning och därtill regeringen Reinfeldts förlängda mediearm. Hon gillade inte beslutet om begränsning av vinster i välfärden. Hon ser ingen skillnad på vård, skola, omsorg och företag som exempelvis lägger asfalt på kommunernas vägar. Melin menar att det är dålig feminism att inte kräva att det privata asfaltsbolagets vinster också begränsas. Frågan är hur man kan jämföra människor med asfalt? Dessutom ljuger hon i sin argumentation. Melin skriver ”Det finns åtskilliga exempel på att privata vårdbolag erbjuder bättre kvalitet än sina kommunala motsvarigheter”. Det har aldrig Löfven ifrågasatt. Men han har sagt att det inte är rimligt att vissa vårdbolag har som mål att tjäna så mycket pengar som möjligt utan hänsyn till patienter och anställda. Därför måste det finnas klara regler och det var det kongressen beslutade om.

Anders och Martina
Jag tycker Nybros socialdemokrater skall vara stolta över våra representanter Anders och Martina. De drev sina frågor i temagrupperna och fick genomslag. Vissa förändringar gjordes Framtidskontraktet och de argumenterade vidare i talarstolen. Eller som Martina sa, ”Jag fick inte igenom allt jag ville, men jag är nöjd med att jag i alla fall kunde påverka”. Efter att ha pratat med rävar som varit med förut kan jag konstatera att detta var den kongress som tydligast varit upplagd för att delegaterna skulle kom till tals och kunde påverka. En kongress med lyhördhet och som präglades av honnörsordet Solidaritet.

Det lokala efterspelet.
Arbetarekommunens ordförande Mikael Svanström gjorde redan på ett tidigt stadium klart att Framtidskontraktet inte fick bli någon ”hyllvärmare”. Därför åkte han upp på fredagskvällen och deltog som åhörare fram till söndagen. Överläggningar skedde med Anders, Martina och kommunalrådet Markus Lund. Bland annat satt Mikael, Markus och undertecknad i diskussioner till klockan tre på fredagsnatten, medan Anders och Martina filade på förslag i kongressen. Efter samtalen beslutades att AK föreslår budgetberedningen att redan nu tillsätta medel för att klara målet att inga ungdomar skall gå sysslolösa mer än 90 dagar. Detta ska träda i kraft fullt ut under hösten.
Problemet i nuläget är att vi har en regering som kräver satsningar av kommunerna, men inte skickar med några pengar. Eller som Martina uttryckte det, ”Staten ska ta ansvar för vad staten beslutar”. 90 dagars regel är ett beslut som vi anser att partiet lokalt kunde ta direkt, men det finns ytterligare beslut. De flesta dock ej genomförbara förrän vi får en annan regering. Men socialdemokraterna i Nybro kommer att titta på möjligheten att ge skolan mer resurser, bättre barnomsorg nätter och helger, utbildning efter egna och samhällets behov, en läxfri skola och givetvis Europas lägsta arbetslöshet. Nybros socialdemokraters ambition är att Framtidskontraktet inte skall bli någon hyllvärmare utan ett aktivt dokument.

Ett minus
Det finns alltid ett men och i det här fallet handlar det om service. Mikael och jag kom upp på fredagskvällen och då fanns inga möjligheter att få biljetter till kongressmiddagen. Men vi kunde inhandla mingelbiljetter, det vill säga vara med på efterfesten med underhållning och dans. För 250 kronor fick man då en billig öl eller ett kvarts glas vin. Man fick titta på underhållningen på en TV-skärm och bli utkastad från festsalen av en beskäftig typ. Och senare i nåder komma in i festsalen när dansen pågått en stund. Det var inte värt 250 kronor och vi gick hem. Det hade aldrig fungerat så under Carolines tid som kongressgeneral, men så är hon också släkt med mig!
Hans Dahlström

facebook Twitter Email