Orrefors

I dagarna har Hammarsmedjan i Orrefors blivit kommunens första byggnadsminne. Högtidligen invigd av landshövding Sven Lindgren. Eller inviger man ett byggnadsminne? Rättare sagt tilldelar man väl byggnaden en utmärkelse. Men en sådan celeber händelse kan vara värt ett besök.
En första fråga är då var byggnaden ligger. Har man tur så hittar man en man vid anslagstavlan utanför affären som vet allt om hammarsmedjan. Som kan dela med sig om planerna, att man hittat en hammarsmedja i Göteborg som från början har stått i smedjan i Orrefors. Den hammarsmedjan är nu på väg hem till ursprunget. Det och lite annan information gör besöket vid smedjan intressantare.
En promenad från affären ner för vägen, till vänster över bron, så är man framme vid smedjan. Efter att betraktat huset, försökt att titta in genom de smutsiga rutorna, kan man gå vidare över ytterligare en liten bro. En liten park med ett lusthus, utsikt över en sjö där ett tiotal kanadagäss simmar omkring. På andra sidan sjön några byggnader som en gång förmodligen inhyst någon bruksdisponent eller liknande. Lite längre fram en klockstapel och framför den några rader med vita bänkar, som tyder på att här brukar man hålla friluftsgudstjänster när vädret så tillåter.
När man strosar runt så slår det en att vilken härlig idyll detta är. Bara tio minuters väg från Nybro centrum. En liten behaglig förort, på ungefär samma avstånd som boende i Lindsdal eller Smedby har det till Kalmar. Skillnaden är den att i Orrefors känns det som att så mycket är ogjort. Det måste gå att utveckla detta samhälle och ändå behålla känslan av en idyll.
Vi är kaffesugna och far vidare mot glasbruket för att få oss en kopp. Pingstdagen den 31 maj, årets första sommardag,mors dag och människor passar på att åka runt i byarna. Men Orrefors glasbruk, Nybros största varumärke är stendött. En parkeringsplats med några bilar, en servering där fönstren syns hotfullt svarta. En spökplats utan tillstymmelse till rörelse eller människor.
Vi far vidare till närliggande campingen vid Orranäsasjön. Där har passerat ett antal ägare men sedan några år drivs campingen och matstället av hitflyttade tyskar. Dagens erbjudande är kaffe och våfflor. Här är det inget knussel, en frasig våffla, rikligt med stora saftiga jordgubbar, glass och vispgrädde. Lite verkar det som om matstället blivit taget på sängen av anstormningen av gäster och den ensamma kvinnan i köket springer runt som ett skållat troll. Men allt sker med vänlighet och ingen knorrar. Snart dyker det också upp förstärkning och det hela flyter på. På campingen finns det minigolfbana med det kära gamla bildäcket, pingisbord, fotbollsspel, boulebana plus andra grejer att förströ sig med när solandet och badandet blir lite tråkigt.
Då kommer tanken, varför fanns det inte samma rörelse i Orrefors? Nu står där ett antal hus som en pressad glasbruksägare vill sälja. Kommunen funderar på budet i en egen pressad situation. Hotet är att en del byggnader säljs och att därmed marken styckas upp. Något som innebär att planerna på en utveckling av området kring glasbruket får överges. Frågan är vad kommunen då överger? Har kommunen råd att investera i dessa kristider? Blir Orrefors ändå mer övergivet och tråkigt om viktiga kulturbyggnader blir till privatbostäder? Många frågor blir det.
Kanske skall man snickra ihop ett bra koncept och åka till Tyskland, Holland eller Danmark, där det finns människor som uppskattar vår fria natur och skulle kunna tänka sig att flytta hit bara de kunde försörja sig. Där skulle lösningen kunna finnas för ett mer levande Orrefors. Precis som det verkar ha gjort för campingen vid Orranäsasjön.
Medan ni funderar på det kan ni njuta av några bilder från Orrefors och en från Orranäsasjön, en solig pingstsöndag i slutet på maj.

facebook Twitter Email