Om mutor och korruption

I Agenda undrade rojalisten Henrik S. Järrel varför fortsättning på kungahistorien dök upp just nu när detaljerna varit kända sedan länge. Jag kan hålla med honom, för vi såg ju hur Expressen drog upp Tobleroneaffären två veckor innan valet. Det fanns ett syfte. Trots att jag är republikan är jag inte främmande för Järrels konspirationsteori. Sedan har jag och kungen en sak gemensamt, vi har barn. Jag tror inte det är särskilt trevligt att ständigt få läsa om att farsan för ett antal år sedan varit ute och snaskat med några andra snuskgubbar ur den högre societeten. Dessutom borde det finnas väsentligare händelser för Aftonbladet och kompani att sälja lösnummer på. Exempelvis uppgifterna som förre moderate riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson skriver om i sin bok Knapptryckarkompaniet. Pålsson satt i det näringsutskott år 2006 som administrerade utförsäljningen av de statliga bolagen Telia, Vasakronan, Vin & Sprit, OMX, SBAB och Nordea. Hela utförsäljningen styrdes helt av direktiv från regeringen Reinfeldt. Frågan är om köparna hade gett bidrag till moderaterna eller hade andra kopplingar till partieliten och om det var anledningen till att priserna i flera fall var så förmånliga. Sant eller inte så är detta affärer som måste utredas. Antingen finns det ingen substans i dessa påståenden och då är det bra. Eller står vi inför den största mutskandal som Sverige upplevt i modern tid. Det måste till en opartisk undersökning och enda möjligheten är att Reinfeldts moderater åtminstone öppnar sitt arkiv med bidragsgivare för den kommission som skall undersöka mutmisstankarna. Detta är klart mer av intresse för nationen än kungens snaskande på stripkrogarna.
Hans Dahlström

facebook Twitter Email