Medias makt

Sverige befinner sig i ekonomisk kris. Arbetslösheten ökar, ersättningarna från a-kassan springer i höjden. Lågavlönade och deltidsanställda har tvingats lämna a-kassan på grund av att Reinfeldtsadministrationen kraftigt höjde avgifterna mitt under en högkonjunktur. Detta och bristen på andra åtgärder har inneburit att köerna på landets socialkontor har fördubblats. Vilket kan tvinga kommunerna att höja skatten. Riksbanken sänker styrräntan ner mot nollstrecket, men bankerna är dåliga på att följa efter. Även om vi är starkt exportberoende, så innebär detta att den inhemska marknaden inte får den fart den behöver.
Sverige befinner sig i ett vakuum och saknar styrning. Finansministern Anders Borg har tappat fotfästet och ”pudlarna” har blivit en hel kennel. Trippelavlönade Maud Olofsson sviker ständigt sina löften och tidigare uttalanden avfärdas med ”nu går vi vidare”.
Fredrik Reinfeldt håller sig undan och försöker i stället glänsa som internationell statsman. Han gör stor affär av att ha växlat några artighetsfraser med Barack Obama i en korridor på väg från ett sammanträde till ett annat. Eller att han förmått guvernör Arnold Schwarzenegger att släppa livstidsfången Annika Östberg, när de i själva verket handlade om att delstaten Kalifornien släppte ett antal fångar för att rädda en bankruttekonomi. Och media hänger okritiskt på.
Regeringens stödpartier närmar sig den förhatliga 4% spärren. Vid en valförlust kommer det att bli rejäla rensningar i partitopparna. Enda möjligheten är att profilera sig rejält innan valet och då krackelerar alliansen.
I detta läge koncentrerar sig all mediebevakning på vad Mona Sahlin skulle gjort om hon hade haft regeringsmakten eller hur många uppdrag Wanja Lundby-Wedin har. Det finns all anledning att föra den debatten, men frågan är om detta är det stora bekymret för landet och dess befolkning.
Det är ingen större skillnad på vad Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, TV:s nyhetskanaler och övriga mediejättar sätter för profil på samhällsdebatten. Det finns heller ingen större skillnad på hur värderingarna görs på landsortstidningarna, oavsett tänkt politisk valör.
Resultatet ser vi i opinionsundersökningarna. Den massiva medieapparaten har malt på och socialdemokraterna har hamnat i ett underläge. Sedan spelar det ingen roll vilka politiska budskap partiet förmedlar. Under de senaste 50 åren har media aldrig varit så högervriden som den är i dag. Detta är ett stort demokratiskt problem.
Hans Dahlström

facebook Twitter Email