Fredrik eller Mona

I mitt betyg för höstterminen 1948 står det ”Fullgjort simkunnighetsprov 50 m.” För 60 år sedan var
det självklart att skolan ansvarade för elevernas simkunnighet. I dag 2010 kan det kosta upp mot
1.500 kronor för ett barn att gå i simskola. Simkunnigheten är skrämmande låg och har blivit en
klassfråga.
Då sökte barn till välutbildade föräldrar redan från fjärde klass till högre utbildning, medan
arbetarbarnen gick direkt ut från sjuårig folkskola till mindre kvalificerade jobb, eller lågbetalda
lärlingsutbildningar. En springpojkslön var 40 kronor/veckan, en lärlingslön 15 kronor/vecka. För
barn i de fattigaste familjerna var det ingen valmöjlighet Där behövdes de extra kronorna.
I dag talar Reinfeldts kamrater om lägre ungdomslöner. Historien upprepar sig.
En liten kille har ett synfel och modern har inte råd att köpa glasögon. Följden blir att synfelet inte
korrigeras i tid och killen kommer att få ha synfelet hela livet.
I Fredriks Reinfeldts Sverige lönar det sig att ha ett bra jobb att gå till. Speciellt för män,. Klyftorna
mellan rika och fattiga ökar. Barn sorteras redan i skolan. Inte för sin egen skull utan beroende på i
vilken familj de råkat födas.
Vi har en ungdomsarbetslöshet som är bland de högsta inom EU. Samtidigt efterfrågas mer
kompetent arbetskraft. Men skolan ger inte det stöd som barn till lågutbildade föräldrar behöver och
därmed får barnen inte en rimlig chans att studera vidare. Då handlar det inte om betyg.
Klyftorna ökar i samhället. Människor känner sig utanför och får inte möjlighet att dela den
gemensamma kakan. Med ökat utanförskap ökar också våldet. Vi ser det redan i dag med gängbråk,
gangsterligor och mord som ökar otryggheten i samhället. Men är fler poliser och fler fängelser
lösningen?
Att behålla välfärden och samtidigt ha goda statsfinanser lyckades både Gunnar Sträng och
Göran Persson med. Det kommer även Thomas Östros att göra. Det handlar inte om att vinna
ett Europamästerskap. Det handlar om värderingar, förebilder och en politisk vilja att skapa
en god ekonomi i ett samhälle där människor känner trygghet i vardagen. Då får de som tjänar
mest vara med och betala en större bit av kakan. Det är det som är det solidariska samhället.
Så de populistiska frågor som media, inklusive den statliga televisionen, ställer om partiledarnas
idolfaktor är irrelevanta. Vi väljer inte Mona eller Fredrik, vi väljer en politisk kurs.
För övrigt är fakta att Mona Sahlin har mest erfarenhet och rutin av de bägge. Inte oväsentligt för en
statsministerkandidat.
Hans Dahlström (S)

facebook Twitter Email