Framtidens utbildning

I dåvarande folkskolan fanns det tre nivåer, överklassens barn gick från fjärde klass över till läroverket för fortsatta studier, oftast på universitetsnivå. Medelklassens barn gick från sjätte klass över till praktiska realskolan för att så småningom bli ingenjörer och liknande. Arbetarklassens barn slutade skolan i sjunde klass för att tjäna pengar. Ett system som på ett effektivt sätt gav fattiga barn dåligt självförtroende.

Under den socialdemokratiska perioden efter kriget fanns det en ambition att ge alla barn den grundutbildningen som gav dem möjlighet till vidareutbildning. Än i dag är det så att merparten av de som studerar på universiteten har föräldrar med akademisk utbildning, men det har skett en förbättring, även om det går sakta. Nu vill man återinföra lärlingsplatser med sämre teoretisk utbildning för de elever som saknar studievilja. Men det fanns inte den gruppen elever förr och det finns inte i dag. Det finns elever som lever i familjer med låga inkomster där viljan att tjäna egna pengar är större än att utbilda sig. Det finns elever som inte kan få någon studiehjälp hemma av olika skäl och därför får problem att hinna med i skolan. I takt med att den relativa barnfattigdomen ökar så ökar också antalet elever som saknar viljan att studera. Men studievilja är ett inlärningsbeteende och ingenting man föds med. Det är den sociala situationen som avgör om ett barn är motiverad för skolarbete och där måste det finnas ett samspel mellan föräldrar och skolan. Ju mindre föräldrarna kan bidra med, desto mer faller på skolan. Då hjälper det inte med mer läxor och mer egen studietid, för då finns ingen på hemmaplan som kan stödja och hjälpa.

Varje barn som hamnar i denna nygamla lärlingsutbildning är ett politiskt misslyckande. Det innebär att vi konserverar en grupp människor som kommer att hamna i lågavlönade jobb och som kommer att föra det arvet vidare. I den gruppen kommer risken för brottslighet och drogproblem att vara betydligt större än genomsnittet. Och de ungdomarna kommer att ha ungefär fem års kortare levnadstid än akademiker. Så redan när vi dömt ut en grupp elever som mindre studiebenägna, så riskerar vi samtidigt att döma dem till att dö fem år för tidigt.

I en nära framtid finns inga enkla lärlingsjobb. Den traditionella industrin försvinner och det krävs allt större teoretisk kunskap i alla typer av jobb. Om fem-tio år kommer Kährs att domineras av robotar och endast ha ett litet antal anställda med bra utbildningar som sysslar med kontroller av olika slag. Samtidigt pågår en diskussion om att vi skall arbeta längre och omskola oss senare i livet. Men hur skall elever kunna omskola sig om de saknar en bra grundutbildning. För att klara ett expansivt samhälle krävs en välutbildad befolkning. Då måste man ta vara på allas kapacitet och se till att alla kan studera. Därför krävs det stora insatser hos de ungdomar som har sämst.

Hans Dahlström S-politiker Nybro

facebook Twitter Email