Första veckan i oktober och en helt meningslös debatt

Oktober känns inte riktigt bra. Tidningarna påstår att vintern är på väg, mer kall och snörik än någonsin. Samtidigt har Sverige världens sämst fungerande kärnkraftverk, som dessutom alltid står stilla när de bäst behövs. Avsätt varenda överbetald ansvarig kärnkraftsdirektör och ersätt dem med människor som kan se till att de fungerar! Så var det det här med vår i denna del av landet så omhuldade partiledare Juholt. Jag gillar honom och han har alltid ställt upp när man behövt honom. Bland annat är han en bidragande orsak till att mitt kära Kungshall gav oss sossar över 60 % vid senaste valet. Men nu känns det som om Håkan sk-tit i det blå skåpet. När Stockholms högermaffia fått grepp på en socialdemokrat så släpper de denne inte i första taget. Fråga Mona, Laila Freivalds och andra partikamrater, de ger sig aldrig. Inför varje kommande val där Håkan är partiledare så kommer Expressen att köra ett varv till med denna bidragshistoria. Det är uppförsbacke. Nästa helg skall jag träffa partikamrater på Strand i Borgholm. Det finns en del att diskutera!

”Partiledaredebatt”
Så stod de där den splittrade alliansen i TV och skulle visa enhet. För säkerhets skull med alliansmärke på kavajslaget så att man inte skulle glömma bort att man fortfarande hörde ihop. Något som är lätt glömma bort med tanke på de motsättningar som finns, beroende på att jätten Gluf Glufs håller på att äta upp minstingarna. Två partier var inte nöjda med uppställningen eftersom Sverigedemokraterna fanns på samma sida som oppositionen, när de i över nittio procent röstar med regeringen. I det läget försöker Sveriges TV att visa musklerna och nekar att lyssna på argumenten. Därför avstår två partier från att vara med i sändningen, varav det ena är Sveriges största parti. Vi får därmed en helt meningslös debatt. Det blir som en boxningsmatch mellan två tungviktare där den ena lämnar walk over. Dessutom kör TV matchen, ungefär som om den kvarvarande boxaren skulle köra skuggboxning i tolv ronder i brist på motståndare. Hur många i publiken sitter kvar då? Domaren, i det här fallet den statliga televisionen, håller på principerna och menar att matchen skall gå ronderna ut, trots att motståndaren saknas. Vilket innebär att man nästa gång måste ändra scenariot eller att en konkurrerande kanal övertar debatten. Vem är då förlorare? Vad man kan konstatera är att centerns Annie Lööf är en stor floskelmaskin. Hon undviker att svara på frågor som hon inte gillar eller möjligen inte har något svar på. I det läget drar hon i stället igång en lång harang med sin utantilläxa som verkar allt mer bekant ju mer man hör henne. Sedan kan man fundera över vad programledaren har för roll, när hon inte avbryter och begär att den tillfrågade skall svara på en ställd fråga?

Skandalen
Skandalen med samarbetet mellan moderattidningen Barometern och Radio Kalmar fortsätter. Radio Kalmar drar sig inte ens för att marknadsföra artiklar som finns i Barometern. Ingen vettig människa ifrågasätter att medias uppdrag är att bevaka politiken och de politiska besluten. Men när en moderatstyrd tidning och en statlig radiokanal samarbetar så är något snett. Vi som betalar radiokanalen med licens och skattemedel måste samtidigt kräva att radion står fri från varje misstanke om att vara lierad med en partipolitisk styrd tidning. En annan effekt är att den andra tidningen inte nämnt matavgifterna på äldreboendena med ett ord. Östra Småland skulle kunnat belysa frågan ur ett annat perspektiv och läsarna hade då sluppit den ensidighet det innebär när Radio Kalmar och Barometern framför samma reportage. Dessutom kan Östrans läsare gå miste om hela problematiken om tidningen struntar i vad Barometerns skriver och läsarna inte lyssnar på Radio Kalmar. I ena fallet är förlorarna Sveriges television och i det andra Radio Kalmar. Och de som förespråkar ett slopande av den statliga radio- och televisionen står som vinnare.
Text: Hans Dahlström

facebook Twitter Email