Fjärde veckan i mars och EU blandar sig i strejkrätten

Arbetarrörelsen har en historia att vara stolt över, men också en historia av kamp, fattigdom och umbärande innan vi nådde fram. Rättigheter kämpar man sig till, men minst lika viktigt är kampen för att behålla dem. Mer och mer faller arbetarnas kamp i Mackmyra i glömska. Googlar man Mackmyra så handlar det om whisky. Men 1906 handlade det om arbetarnas strejk vid sulfitfabriken för rätten att bilda fackföreningar, där arbetsgivarna vräkte barnfamiljer rätt ut på backen. Mer känd är strejken i Ådalen där arbetarna sköts ihjäl, vilket gav Bo Widerberg möjlighet att dramatisera händelsen på film.

Idag tar vi våra organisationsrättigheter för givna, men då handlade det om blod, svett och tårar. Nu skall några slipsbyråkrater i EU bestämma om vi får strejka eller inte. Låt mig då påminna om att strejkerna i Mackmyra och Ådalen var olagliga, men det var genom att strunta i de lagarna vi fick våra rättigheter.

I Sverige hakar Reinfeldtadministrationen på.
Regeringen Reinfeldt är inte sena att haka på. Nu säger Reinfeldt själv att han inte tänker rubba på strejkrätten. Samtidigt skickar han ut sina budbärare med ett annat besked. Björklund FP skall gå till SKL och kräva att kommuner och landsting skall införa ”ungdomslöner”. Lööf C vill införa ”ungdomslöner” för alla yngre anställda. Detta är första steget mot att ta ifrån arbetsmarknadens parter rätten att förhandla om löner och andra villkor. Nu vill regeringen Reinfeldt bestämma även över lönebildningen. Det håller inte som försvar att några regeringspartier säger en sak och andra säger en annan. Vill regeringen Reinfeldt vara trovärdiga så måste samtliga partier ha samma budskap i denna viktiga fråga annars får man upplösa regeringen. Det här är minst lika viktigt som kärnkraftsfrågan som en gång spräckte Fälldins centerregering och vi fick en minoritetsregering med folkpartiets Ola Ullsten som statsminister.

UPP TILL KAMP
För svensk arbetarrörelse gäller en sak, UPP TILL KAMP. Det är vi skyldiga alla de som slogs för våra rättigheter i Mackmyra, Ådalen, och på andra orter i hela vårt land. Gör för övrigt ett besök på biblioteket i Nybro där det finns en utställning om Mörekonflikten.

Och i Nybro fortsätter röran i oppositionen
Det är inte lätt för centern som en gång var dominerande oppositionsparti i Nybro att bli så marginaliserad. Medan S och M tar sitt ansvar och är beredda att samarbeta för att få ordning på Nybros ekonomi, blir skaran som skall utgöra en opposition allt mindre. Nu handlar de om C, KD och V som skall försöka sätta käppar i hjulet för en bättre utveckling. Davidson och Raving dränker insändarsidor och motioner med mer eller mindre populistiska förslag. Media gillar självklart detta, då får de lite att skriva om, men allmänheten inser varför det var nödvändigt med det något udda samarbetet mellan S och M. Och varför det blev problem med tidigare samarbetspartner både på höger och vänstersidan. De avslöjar sig själva.

Hans Dahlström Krönikör

facebook Twitter Email