Brev till Ministern

Jo, Minstern vi är lite bekymrade här i Glasriket. Att jag skriver Ministern, beror på att jag inte vet vilken minister som har ansvaret, det handlar om arbetsmarknad, näring, kultur, handel, utbildning.

Ministern har exempelvis gjort jämförelse mellan glasbruken och industrin. Då tror jag Ministern blandar ihop äpplen och päron. Man kan tillverka glas industriellt och man kan tillverka glas som hantverk. När man tillverkar glas som hantverk innebär det att över miljonen människor kommer på besök varje år för att se mästarna blåsa i sina långa rör och förvandla ett rödgult glasklot till en magnifik vas. För att leda arbetslaget som formar vasen har mästaren minst lika lång utbildning som en läkare eller en advokat.

Den kunskapen Ministern ersätter man inte i första taget.

När Ministern är på galamiddag och sitter där och väntar på maten, så kanske ministern beundrar de vackra glasen som snart skall fyllas av vin och kanske en liten ”jäkel”. De där glasen kan en konstnär i Orrefors ritat, för att sedan tillsammans med en mästare i hyttan skapat den slutliga produkten. Finns det en gravyr på glaset är det ännu en konstnär inblandad.

Troligen har de inblandade fått sin utbildning på bruket eller de utbildningar som finns i anslutning till bruket. De utbildningarna blir svåra att ersätta om bruken försvinner.

Har Ministern hört talas om Carl Milles, Carl Larsson och Siri Derkert. Jo jag tänkte väl det och kanske har Ministern sett något av deras verk. Simon Gate, Edvard Hald och Vicke Lindstrand är kanske inte så bekanta namn för Ministern. Men det är också konstnärer i glas och deras verk vill vi gärna ha kvar på våra museer i Glasriket.

Det finns skisser och liknande material som framtida forskare säkert kommer att fråga efter. Men Ministern, de riskerar att förstöras där det ligger i olämpliga förråd.

Ministern som är van att bolla med miljarder till bilindustrin tycker kanske inte att garantier på 30 miljoner är något att lägga krut på. Sitta där och lyssna på några sketna kommunalråd från ödemarken, när Ministern kan stila runt med superdirektörer från USA. Och nästa år är det val och så många röster är inte att förvänta sig från ett glesbygdsområde i Småland. Nej då gäller det att satsa i Stockholm där väljarna finns. Jo, jag förstår resonemanget, Ministern.

Men ändå Ministern, ta en funderare till. De ekonomiska garantierna som Glasriket behöver för att överleva kan vara bra investeringar. Det tror också flera av ministerns egna partikamrater.

Det kommer bättre tider och då vill väl inte Ministern ihågkommas som Glasrikets Dödgrävare.

Med underdånig hälsning

Hans Dahlström

facebook Twitter Email